1maj 1986

Tillbaka


1986
Tage Erlander 1901-1985
Tage Erlander föddes den 13 juni 1901 i Ransäter i Värmland. Efter studentexamen i Karlstad följde naturvetenskapliga studier vid universitetet i Lund.

Tage Erlander blev under åren i Lund övertygad socialdemokrat. Detta ledde bland annat till att han efter naturvetenskapliga studier började studera samhällsvetenskap. Under samma tid blev han medlem i den radikala studentorganisationen De Yngre Gubbarna (DYG).

Vid valet 1930 fanns Tage Erlander för första gången med på en socialdemokratisk valsedel. Han blev också invald i Lunds stadsfullmäktige. I riksdagsvalet 1932 fanns han med på fyrstadskretsens lista och invaldes då i riksdagen.

Redan 1934 fick Tage Erlander sitt första utredningsuppdrag, då han som politiskt sakkunnig deltog i en utredning om Sveriges ekonomiska läge. I utredningen ingick bland annat Bertil Ohlin och Karin Kock. 1936 fick han yttrligare ett tungt utredningsuppdrag i kommunalskatteberedningen. 1939 utsågs han till statssekreterare i socialdepartementet.

Tage Erlander skulle hinna med flera stora uppdrag innan han 1946 blev partiordförande och statsminister. Han utnämndes 1944 till konsultativt statsråd och utsågs till ecklesiastikminister i de socialdemokratiska som 1945 efterträdde samlingsregeringen. Den 11 oktober 1946 efterträdde han Per Albin Hansson, som avlidit den 6 oktober.

Tage Erlander var statsminister under 23 år. Under denna tid förvandlades Sverige steg för steg till ett välfärdssamhälle. Per Albin Hanssons folkhemstanke började förverkligas.

Reformprogrammet efter kriget ställde krav på ett starkt samhälle. Det första steget gällde utbildningen, där Tage Erlander i hög grad kom att bli en drivande kraft bakom de reformer som började ta form i slutet av 1940-talet och sedan successivt förverkligades.

Först genom segern i ATP-valet 1959 öppnades dock vägen för en utbyggd gemensam sektor. Kraven på bättre utbildning, bostäder och sjukvård kunde tillgodoses. Allt fler kvinnor gick ut i arbetslivet. Den snabba utvecklingen var dock inte problemfri. Ansträngningarna att öka sysselsättningen i alla delar av landet därför snart med en reformering av arbetslivet, kamp för bättre arbetsmiljö. Ökat inflytande och större anställningstrygghet. Ökat inflytande och större anställningstrygghet.

När Tage Erlander avgick som partiordförande 1969 inledde han ett stort arbete med sina politiska memoarer, som kom att omfatta sex delar. Även som pensionär deltog han aktivt i samhällsdebatten, bland annat som uppskattad talare och agitator. Tage Erlander avled 1985.